04/10/2026
HISTORISK FÄRGSÄTTNING 1950-TAL. Med Stockholmsutställningen 1930 spreds funktionalismens idéer över landet. Husen byggdes nu som geometriska kroppar med släta fasadytor. Idealet var betonghus, men det som oftast byggdes var trähus med smala locklistpaneler. Funkisstilens ideal innebar ofta en tvåkulörsfärgsättning. Husens fasta delar, som fasad, vindskivor och fönsterkarmar, målades i en ljusare kulör, medan de rörliga delarna, som dörrar och fönsterbågar, målades i en mörkare nyans. Hela fönsterkarmen, inklusive mittposten, målades i samma kulör som fasaden.
Trähusen under funkistiden fick ofta något mörkare och mer dämpade färger än de nästan vita, putsade husen från samma epok. Färgerna var ofta brutna till nyanser som gulbeige, gråbeige eller grågrön. Fönstren behöll däremot klara kulörer, med rödbrunt, brunt och grönt som dominerande. De nya fönstren var ospröjsade och hade stora rutor av maskindraget glas, en nyhet runt 1930. Dörrar av laserat eller fernissat trä blev vanliga, liksom dörrar klädda med skivor och målade. Altan- och trappräcken gjordes ofta av järnrör, målade antingen i fasadens kulör eller i svart.
Färgsättning på bilden:
Väggar: Linoljefärg 2 % Kimröksgrå.
F***r, knutar, takfot mm: Linoljefärg Vit.
Fönsterbågar: Linoljefärg Jugendgrön.
Vindskivor: Linoljefärg 60 % Järnoxidbrun.
Stuprör: Linoljefärg 2 % Kimröksgrå.
Läs mer om historisk färgsättning på gysinge.com.